Lillhulda

På BVCs golv ligger bilar och dockor om vartannat. På ettårskalaset Lillhulda just bevistade gavs födelsedagsbarnet ett antal batteridrivna farkoster i plast med knappar som också alstrade ljud. Och från bilfönstret kan man skåda ut över monokulturens land. Enbart samma gräsart (typ havre eller vete) eller kålvariant (raps/rybs) inväxlat med granåkrar och en och annan sjö.

De djur barnen kommer i kontakt med, förutom badstrandens kanadagäss eller vitkindade dito, är missbrukarnas jättehundar och en och annan kringstrykande katt. Och så guldfiskarna i vårdcentralens väntrum förstås. På teven syns desto flera. Disneys filmer har utvecklat ett helt menageri av talande gulliga djur där t o m lejonen blivit vegetarianer. I snabbköpet finns det också djur förstås - men där är de uppdelade och förpackade till oigenkännlighet. Och ursprunget oftast något du egentligen inte vill veta mera om. Och tidningarna gör prisjämförelser om var det är billigast eller skriver skräckreportage om hur miljöförstörande kossorna är.

I Lillhuldas barndom fanns en pojke som hade en egen leksakslagård full av kossor, hästar, får och grisar. Med tillhörande traktor, harv, plog och såningsmaskin. Gräsmattans gräs togs in till hö och stengärdsgårdarna byggdes av grusplansgrus.

Det finns ingen gratis lunch - uttrycket är säkert bekant för många men för den som inte mött det förut - lunchen du blir bjuden på har betalats - om inte av dig själv så av någon annan.

Visst är det miljöförstöring att äta industriproducerat kött. Broilerfabriker, svinstallar och jätteindustrianläggningar för nötkreatur. Belgisk blå kan tas som skräckexemplet. En kovariant som knappt kan stå själv, som har svåra kalvningar och som kräver särskilt kraftfoder. Men som får ett så passande kött. Alldeles lagom för marknaden. För marknaden som inte bryr sig vill säga, för nyliberalistiska värderingar att endast priset spelar roll, för tidningarnas prisjämförelser. Billigt, billigt, billigt.

I Sverige hade vi fram till 1800-talet ett omfattande skogsbete. Får, getter och kossor gick på skogen och betade under sommarmånaderna. Ett resultat av detta var att skogarna blev lättframkomliga också för människorna. Slyet hölls nere och stigar trampades upp.

Överallt där det växte gräs togs detta om hand. Antingen genom att man slog det eller genom att det gick djur och betade. Ett resultat av detta var att fästingstammen hölls på mattan - den blev liksom uppäten på köpet, eller uppeldad - när man hyggesbrände. Därav följer också det gamla talesättet att fästingar finns i alkärr - ett av de få ställen där djur sällan betade och där elden inte brann.

I Sverige norr om Skåne är det ekologiskt bra att ha betesdjur. Om inte "marknadstänkandet" fått djurskötarna att känna sig tvungna till importerat kraftfoder eller åretruntstallning skulle vi kunna ha mycket fler djur i beteshagarna.

Om inte ingenjörstänkandet tvingat småföretagarna att rationalisera och slå samman enheter till ett enda mejeri och ett enda slakteri och därmed gjort transporterna från småbruken olönsamma. Om inte den statliga jordbrukspolitiken (inspirerad av dessa "ekonomer" och ingenjörer) under decennier drivit på utvecklingen mot allt större enheter och allt mer industrialisering. Förbjudit bondbarn på små gårdar att ta över efter föräldrarna och tvingat fram gårdssammanslagningar. Frikostigt stött lån till stora maskinparker som sedan krävt stora brukningsenheter för att vara ekonomiskt försvarbara. Om inte tidningsjournalister återkommande gottat sig i prisjämförelser mellan matkassar - utan minsta diskussion om vem som egentligen betalar det allt lägre priset på maten. Eller hur den faktisk kostnaden tas ut / kommer att tas ut.

Om inte om varit så skulle vi haft ett fint bärkraftigt lantbruk med får och kor i beteshagarna och ett öppet, omväxlande landskap. Barnen skulle fått möta vårens lammungar och kunnat plocka gullvivor och smultron i beteshagarnas småbackar. Bönderna skulle kunna bedriva sin verksamhet utan att behöva förlita sig på diverse stöd. Maten skulle vara dyrare men mycket godare. Transporterna skulle vara kortare och småföretagsamheten skulle blomstra.

Men istället ska vi nu alltså rädda bilindustrin genom att bli vegetarianer...