Lillhulda

Det gick ju inget vidare - mitt försök att testa min sidas konnektion till cyberrymden i övrigt. Mina länkningar försvann och översättningen av åäö fortsätter att vara sådan att när jag söker på mina egna sökord så förklarar programmet att ingen mer i hela världen skrivit något som fått samma sökord som milj[%.

Det är sånt här som får pensionärer och söndagsanvändare att gå över till att betrakta datorn som ren kortlekshanterarapparat för spindelharpan. Det finns ju flera fördelar med det. Man slipper torka rent på köksbordet t ex. Korten i datorn fastnar aldrig i någon marmeladfläck. Man kan lägga samma patiens gång på gång och testa andra varianter på strategiska val och därmed till slut knäcka också den mest envisa patiens. Fast det funkar förstås inte på den rätlinjiga vanliga Harpan. Den är verkligen urtrist!

Annat man kan ha datorn till är tjusiga "pausbilder". Screensavers som det heter på datorspråk. Där kommer jag också till korta. Mina bilder är på sin höjd stillbilder på ökenlandskap eller en snöig skog. Grannen däremot har ett fantastiskt spökhus med ugglor, fladdermöss och en katt som går förbi ibland. Månen skiner över det hela och ibland tänds ett ljus i något av husets alla fönster. Sånt kan man titta länge på.

Den ökenråtta som bor med oss har aldrig intresserat sig för ökenlandskapet. Däremot uppskattar den tangentbordet. Eftersom det tycks finnas någon slags koppling mellan trivsel och blåstömning hos det lilla djuret så är han dock strängeligen förbjuden att beträda detsamma. Han har ett kort minne dock ? vad gäller just det.

Uppmärksamma läsare som kommit så här långt tror kanske att vi nu kommit gåtans lösning på spåren. Men om det vore så att vår gerbils ovanor skulle ha påverkat bokstävernas mottagning på nätet så skulle det påverkat alla bokstäver. Inte bara åäö. Så det så.

Eftersom moderna barn åtminstone har pacman-reflexerna medfödda så kommer ju datorn också hos den mest datoranalfabetiska förälder snabbt i bruk och man kan få hjälp med det mesta vad gäller uppkopplingar, genvägar och trilskande filer. Så ett tips för den som vill få en något mer avancerad relation till sin dator kan ju vara ? för den som inte har egen tillgång till egen elvaåring ? att försiktigt spana in grannskapet. Detta är dock ett tips som levereras utan något som helst ansvar från Lillhuldas sida. Är barnet genuint datorkunnigt så lär det bara svischa igenom det hela och lämna den vuxne betraktaren än mer förvirrad och än mer förvissad om att datoråldern hör någon annans framtid till.

Så är det inte.

Men som allt annat nytt så krävs det tålamod och envishet. Precis som att lära sig cykla.

Själv har jag nu fått någon slags pyspunka och åna äna och öna väser ut ur däcken och jag får pumpa efter varje åktur. Det blir att ta en tur till cykelverkstan. I detta fall är det väl mitt blogghotell antar jag.