Tiden är ingenting
Allt måste ständigt försvaras.
Gårdagens nyhetsteveprogram - som snart, mycket snart, blir något sänt-för-länge-sedan-och-glömt - gårdagens nyhetsteveprogram visade en söt ung pigg städerska och två entreprenörkillar. Tjejen torkade rent, tvättade av, skurade ur. Killarna hade startat ett företag för att administrera. Hushållsnära tjänster.
Snart, mycket snart - blir det möjligt att ha en barnflicka, en trädgårdsmästare, en tvätterska, en städare, en piga, en boy, en nanny...
Det enda som behövs är lite pengar och en förmåga att hantera - personerna och beställningarna (det var något om deklaration och avdrag som inte var helt enkelt). Och Maud ser som vanligt klämkäckt snusförnuftigt smådrygt uppfostrande in i tevekameran när hon förklarar det förträffliga och hur det ska ordnas allt det praktiska. Bondeståndet som borgarklassens hantlangare. Är detta teveteater? Finns det en regissör? Är detta ett första mars skämt? mars, mars måne - jag kan lura dej till skåne och plocka spåne.
Klassamhällets fula tryne är bara en fernissas tunna skal från att åter skina över hela landet/riket/nationen. Utanför våra gränser står de alla på kö. Alla de som är beredda att komma in och sälja sig. En boy, en piga, en hora, en trädgårdsdräng, en chaufför, en barnflicka, en husa, en Anna, en Johan, en Lars, en Stina, en Lisa.
Snart behöver man inte åka ända till Thailand för att få den service man förtjänar.
Det är ju bra för miljön också - att inte flyga dit alltså.