Vårt dagliga bröd
Dialektiken mellan rubriksättaren och journalisten som skriver själva artikeln, är ett outforskat ämne - ett öppet avhandlingstema - varsågoda presumtiva psykologidoktorer.
Nu senast en recenssion i DN av en liten snuskig film - Vårt dagliga bröd. Den handlar om matproduktion - den industriella, tillväxtbefrämjande produktionen av BILLIG mat - och om deltagarna i densamma. Kycklingarna och de vid de löpande banden.
Att hanteringen inte tål offentlighet är ett välkänt faktum för såna som Lillhulda som brytt sig länge. För vanligt folk uppträder broilern nertystad i tät plastförpackning eller med förförisk grillyta i tahempåse. Det värsta snusket är som alltid det som inte syns.
Skribenten (filmtittaren) är upprörd och hennes världsbild skakad. Det framgår tydligt. Men hon räddar sig i artikelns sista rader med påståendet att "I dagsläget är kravmärkt och ekologiskt odlat ingen utväg. Hur skall alla ha råd att äta sin finkänsliga mat?" Och rubriksättaren, med fingertoppskänsla för allas vår oro för att en förändring faktisk är möjlig, hakar på och braskar ut "Kravmärkt ingen utväg".
Så skönt. Det är bara att fortsätta rakt fram och göra som man alltid gjort.
Visst är det snuskigt men vad kan man göra åt det!
Vill någon faktiskt veta vad man kan göra så levereras här ett antal länkar:
