Varje dag finns tillfälle att förvåna sig

...över hur många som, en och en, färdas i en låda av metall och plast, driven av miljoner år gammal växtlighet som skrumpnat ihop och trycks samman och omvandlats till en oigenkännlig flytande sörja där ormbunksblad, blomstjälkar och frukter av sedan länge utdöda växter inte längre går att urskilja.

Det enda man vågar påstå - i det rådande vetenskapliga paradigmet, är att klimatet då - när all denna olja kom till - var betydligt varmare. Så varmt att hela jordklotet var som ett enda växthus och lagren av växande örter byggde på varandra så förmultningen aldrig blev fullständig utan allt tjocknade som i en jättelik kompost eller som i de där vita plastförpackningarna som nu ersätter de forna höhässjorna vilka tidigare förstärkte ängarnas förhållningssätt till landskapets topografi och störutsättarens val av riktning på hässjorna i förhållande till uppåt och neråt i landskapet baserades kanske på erfarenheter om hur vinden sedan bäst rörde sig för att underlätta torkningen. Detta var innan de stora torkfläktarna, de som - ständigt dånande - gjorde samma jobb med hjälp av de uråldriga växtresterna som tidigare vinden gjort alldeles gratis men inte lika kontrollerat.


...över hur människor fortsätter som vanligt trots att vintern försvunnit och att ingen letar och att inte efterlysningar satts upp och åtgärder vidtagits för att leta rätt på denna årstid som är som nattens sömn så avgörande för återhämtningen av just vårt landskap, just vår del av ekosystemen, just här.


Som om det handlar om vilket apotek man ska anlita när apoteksmonopolet äntligen upphört och medicinen äntligen släpps fritt ut i den fria reklamens värld - eller vilken pensionsförsäkring man ska investera i, som om pengar kommer att vara av betydelse när inte längre något finns att köpa.


Så biter sig personer i beslutsfattande positioner fast i formuleringar och värderingsförklaringar för att vidmakthålla sin världsbild, sin raison d´être, i det politiska system som lockat fram det som möjlig tänkbar enda sanning att vi alla ska frälsas genom valfrihet och individens frihet att få förbruka jordens resurser så fort vi hinner bara vi betalar för det med de där leksakspengarna som har så lite med den verkliga verkligheten att göra.


Pengar som endast är symboler för hur personer med inflytande - och den stora massan som flyter med - valt att värdera andras arbete eller ekosystemets arbete runtom på det klot vi hävdar utgör världen.


Sedan kommer en tid då sedelbuntarna måste bäras i resväskor istället för plånböcker och då växterna inte hinner förmultna innan nya växer upp ovanpå de tidigare och allt lägger sig som en sörja men där ständigt nya gröna växter frodas och grönskar och allt läggs i tjocka lager och trycks ihop och omvandlas långsamt, mycket långsamt, mycket långsamt till lager på lager av energirika kolbindningar.




Men sen en dag kommer några tvåbeningar att vandra ut till stranden av ett hav och bygga sig en koja. Och de kommer att berätta för sina barn och barnbarn historierna från forntiden då hela världen - som människorna då trodde var ett runt klot - då hela världen blev som en evig sommar utan andningsuppehåll, då havet steg och dränkte allt och bara Ask och Embla och deras barn...

Kommentarer
Postat av: flummo

Detta är bara massa flum ,inget resonemang, någon slags flum kulturell poesi om klimatförändringar.
Úngefär som utvecklingen att vi röstar vilka klimatförändringar som sker istället för att undersöka vetenskapligt.

2008-02-19 @ 10:08:45
Postat av: thord

DET FINNS all anledning att reflekterat förvånas över lillhuldas skarpa öga - hennes klokhet, omsorg och stora, stora ansvar!
Den som inte kan se detta har släckt, stängt och gått in i den stora förvirringens mörker!
Många hälsningar från thord.

2008-02-19 @ 21:36:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0