Lillhulda

- ett vackert namn. Påminner om en tid då själens behov fanns i allas medvetande.
Då årstidernas förlopp inflätades med bykulturen och människor samlades i gemensamma uttryck.

Nu har vi förstås Melodifestivalen att gröta ihop oss kring - men är det verkligen av samma dignitet?

Lillhulda är inte alls övertygad om att den förflyttning av statsreligion från kristendom till nyliberal nationalekonomi som skett i en slags långsam statskupp är något framsteg i någon mening.

Kristendomen hanterade ju mycket av årets växlingar och samlade landets folk till  gemensamma högtider som av någon outgrundlig anledning sammanföll med just årets naturliga högtider: solstånd och jämningar.

(En parentes för de av Lillhuldas läsare som inte hör raljansen i det skrivna - det var naturligtvis inte outgrundligt - det var naturligt.)

Nu när Marknaden ersatt Gud och Jesus och Maria och alla apostlarna och evangelisterna och hela gänget så är det plötsligt som om tiden upphört och det mera handlar om affärernas förmåga att skapa kommersiella koncentrationer i tid. Köp. Köp och du ska bli frälst.

Praktiskt nog så verkar ju tiden också hålla på att upplösa sig själv. Till att börja med så upplöses vintern och har sålunda i år ersatts av så kallad ovinter.

Söndagarna försvann ju redan för flera decennier sedan och man kan nu lyckligtvis köpa året runt varje dag.

Köp och du ska komma lite närmare paradiset.

Längtar du någonannanstans (och då menar jag inte typ Thailand)?

I så fall är Stilla veckan ett tips. Den innehåller ett drama som erbjuder det mesta. Hänge dig åt historien. Du behöver inte ta ställning till religionen i sig för att ändå kunna ta emot det budskap som finns i berättelserna.

Budskapet är äldre än såväl gamla som nya testamentet, koranen och alla de andra...

Om hur i naturen liv ges upp för att liv ska återuppstå. Om människors förmåga att ta ansvar. Om skuld, förräderi och kärlek. Om hur växtens död genom fröet ger upphov till nytt liv.

Om Vårens ankomst.

Hänge dig åt Stilla veckans drama...