Lillhulda

Nu är det mest rester kvar.
Granen står i ett hörn och släpper sina barr - trots att den fått vatten. Men den stod ett tag, huggen och utan vatten, utanför huset i den varma december. Så det är begripligt. Den ska bli pinnved till braskaminen när så är dags.
Hyacinterna har vissnat de flesta och blomställningarna ordentligt avklippta och förflyttade till komposten. Själva lökarna med sin blast väntar i en påse på insidan av skaffeiet på att bli nergrävda i trädgården när jorden åter blivit grävbar. Så kommer de upp sedan - om något år. Med lite mindre blommor men med samma doft - spridd som en aning i ljusa vårkvällar.
Resterna av fårfiolen är uppätna. Grötrispåsen återförflyttas in i skåpets dunkel i väntan på nästa julgrötstid.
Saffranspåsarna vilar i kryddlådan.
Adventsstjärnan är släckt (de vise männen kom ju fram i tisdags!) och änglaspelet blev aldrig uppackat i år (ingen saknade heller pinglet tydligen).
Julfklappspapper och snören är sorterade i användbart och icke. Skogsmossan runt blomarrangemangen (som vi gjort vartefter lusten fallit på) duschas dagligen om vi bara kommer ihåg och lyser skogsgrönt mellan hyacinter och köpeenar.
Januari är en svår månad med krypkyla och svagljus. Men den har löfte om ny vår och kärlek
Vi sjunger för granen när vi bär ut den.