Lillhulda

På mitt jobb berättade en kvinna hur hon – 1986 - fått löfte att trycka en rapport på oblekt papper förutsatt att hon lyckades få fram själva pappret. Glad i hågen och i ungdomligt övermod ringde hon upp det pappersbruk som fanns närmast.

- Lilla gumman, sa mannen som svarade, det får du nog ge upp. Vi har i alla fall inget.

Nästa pappersbruk förklarade att det inte gick att använda sådant papper till tryckning och att de inte hade något och heller inga planer på att börja tillverka något så dumt.

Och så vidare hela listan ner.

Och eftersom hon lät ung på rösten och var kvinna så fick hon på köpet höra en hel del farbroderligheter om kvalitetskrav kontra miljöflum

Så det fick bli en rapport på vanligt klorblekt papper istället.

Och sen – fortsatte kvinnan indignerat – sen tog det bara några år och plötsligt fanns det t o m oblekta kaffefilter!

- Jag borde åtminstone fått en ursäkt!

Historien faller mig i minnet när DNs resebilaga plötsligt gör en helomvändning och vågar sig på det som t ex matkorgsprisjämförarna i samma tidning aldrig ens varit i närheten av. Nämligen att ta med miljön som en faktor i vad man jämför och vad man har att välja emellan.

Grattis!!!

En bilaga att spara.

Resebilagan i söndagens DN!

Detta inlägg är inte ett allmänt kverulerande över pöbelns obildning. Det är en klassanalysbaserad ilska över hur konsumtionsmönster anläggs som förstärker miljöförstöringen och elitens maktkoncentration. Och skurkarna är naturligtvis de som har att försvara sina maktpositioner – men ännu mer de materialistiskt fixerade socialdemokrater som underlåtit att ge årtionden av skolbarn frihet från konsumtionssamhället utan istället enbart viftat med det magiska trollspöet ”tillväxt”.

Det är väl känt att ”fattiga” familjer lägger ner procentuellt mer pengar på statusprylar till sina barn. Medan det kan ingå i uppfostran av barnen till väl besuttna att få klara sig med mycket lite. En sådan vana (att klara sig med lite) innebär nämligen en säkerhet för framtiden. Man riskerar inte att hamna i beroende. Beroende av vad andra ska tycka eller beroende av att få tag på ”det rätta”. Där spelar ”det ärvda” en betydelsefull roll. För om du har fått ta över glasen från gammelfasters söndagsservis och karotterna dina föräldrar fick i lysningspresent så har du unika prylar som, rätt presenterade, visar att du har identitet, historia och självmedvetande. Presenterade av någon som tror att endast nytt, köpt i fina gatans affär, är det som gäller, så råkar de ha gammalt skit stående i sina skåp. Några glas från stenåldern och några fula karotter. Att karotterna är designade av den internationellt kände X kommer först att upptäckas av fyndaren på Myrorna. Men sannolikt kommer inte karotterna ens dit. Den okunnige, med låg självkänsla, utan historia och utan bildning, har förmodligen dumpat dem i första bästa sopkontainer. Och i vår BNP-fixerade mediavärld så är det bättre att köpa och slänga än spara, nyttja och lämna vidare. Köp och släng innebär automatiskt högre BNP.

Min granne från Bangladesh som nu bott i Sverige tillräckligt länge för att kunna se. Konstaterade att här i Sverige är folk så rika att det går bra att köpa billigt secondhand. I mitt hemland – sa hon – där jag kommer från, är folk så fattiga att man måste köpa nya, dyra kläder för att visa att man ändå är någon.

Hennes analys stämmer bra med den del av staden där vi bor. Men jag hade kunnat berätta för henne att det också i Sverige är vanligt att just ”fattigare” familjer känner sig tvungna att köpa ”det allra senaste” till sina barn för att visa upp just detta – att de ändå är något.

Vill man riktigt studera detta så finns råttlabbet på Stureplan. Där triggar överklassbarn barn från samhällets sociala utkanter till ständigt nya excesser.

Andra källor är de experimentella dokumentärer som sänds i reklamkanalerna, de sk dokusåporna. Det ser ju onekligen ut som en tanke - att det är just i de reklamfinansierade kanalerna som den materiella statusjakten manifesterar sig som häftigast. Klassanalys har blivit ofint och politik har blivit tråkigt och Timbros och de andra näringslivsförsörjdas propaganda har skrämt bort de nya generationernas tänkande ungdomar från den intellektuella politiska analysen.

Istället får de löpa av sig i veganrörelsen eller i afas gatuupplopp. Släppa ut minkar och diskutera vilka som ska få gifta sig i kyrkan. Är veganrörelsen rent av CIA-styrd? Nej nu gick jag i spinn. Förlåt!

Också under normala vintrar kommer de första vårtecknen redan i januari/februari. De är märkbara för såna som har fungerande öron.

Ja alltså nu kan man ju komma in på en filosofisk/medicinsk betraktelse över vad öron är och vad de har för inflytande på hörseln – för egentligen är det hörsel som behövs för de vårtecken jag ska komma till efter att ha utrett detta om öronen och hörandet.

Öron – är det bara de där skinnflikarna som sitter arrangerade kring hörselgångarna som i sin tur leder in mot trumhinnorna – eller är öronen hela arrangemanget?

Konsulterade en läkarbok och kan nu mycket lugnare konstatera att läkarbokens beskrivning av örat tar med alltihop: hörselgång, mellanöra, örontrumpet, hammare, städ, stigbygel och öronmussla. Öronmusslan tycks vara det som skiljer oss människor från t ex hararna. Undrar vad hararna hade kallat den om det varit de som fått stå för benämningarna? Maskrosbladet? Liljebladet?

Jag tror jag kom från ämnet. Det var vårtecken. Tar man öronen till hjälp kommer de första vårtecknen som sagt redan i januari/februari. Det är talgoxarna. Här i Stockholm där jag bor är det en tvåstrofig variant som påminner starkt om en cykelpump. Tida tida.

Talgoxarna är tidiga med att ta fram cykeln.

Talgoxar längre ut från stadens larm kostar på sig en mer konstfärdig melodi: tidida, tidida. Att det uppstått två dialekter har fascinerat många. Vi är nämligen ganska många som kan det här med talgoxar utan att för den skull vara några superornitologer. Och alla stadsbor som flyttat in från landet eller alla infödda stadsbor som har barndomsminnen äldre än sådär tjugo-trettio år och som lärt sig talgoxe har haft möjlighet att registrera den förändring som ägt rum. En del tror att det handlar om att tida tida bättre tar sig igenom trafikbruset. Men vad det än är så är det ju rätt häftigt. Att talgoxar också kan ändra vanor.

Förutom talgoxens optimism kan man nu också höra blåmesen. Den har en lite mer komplicerad drill, lite silveraktig säger en del. Och så sångfåglarna skator och kråkor förstås.

Våren är på gång, fågelvåren, den riktiga, börjar tidigt, oavsett klimatkataSTROFER och annat så ÄR det något att glädja sig åt.

Ut och lyssna!!!

Tidida tidida eller Tida tida … vilken variant finns hos Dig?

Mer blev det inte att rapportera från just vårt fågelbord. Ingen stäppörn och ingen kungsfiskare.

Men så häckade vi heller inte framför fågelmatningen särskilt länge. Skidföret var alltför härligt. Sol och snö. En utomordentlig skönhets- och föryngringskur. Det enda som krävs är att man ska hitta pjäxorna, överdragsbyxorna och vantarna som packades undan förra säsongen. Vi var rätt många som gjort det i alla fall. Alldeles alldeles underbart.

Vinter!!!

Så här, sa den entusiastiska guiden på Skokloster, så här bäddade man sängen förr. Visst är det vackert!

Jo det höll vi alla med om. Vackra broderade lakan nedvikta över ett tjusigt täcke. Ett broderat örngott klädde kudden. Allt helt slätt och helt vitt. Antagligen hade man använt en mangel.

Och guiden spände ögonen i oss alla. Då, fortsatte hon, på den tiden, då la man ner tid och ansträngde sig för att göra det vackert. Är det någon nu som lägger ner tid på att bädda sin säng så här snyggt kanske.

Nej, skruvade vi på oss, alla vi som lyssnade, nej ingen i den församlade skaran klev fram och sa att de manglade linnelakan och vek dem så där konstfärdigt över täcket. Dessutom hade alla förmodligen påslakan. Påslakan blir inte samma sak.

Förr tog man sig tid och värdesatte de små detaljerna, man brydde sig om hur man bäddade sängen. Guiden suckade lite och sen gick vi vidare till nästa rum.

Man. Alltså vadå man. Inte sjutton var det någon man som bäddade sängen eller? Och knappast var det adelsfolket själva som bäddade. Nej det var väl någon av kammarpigorna typ. Och dom sov inte i manglade linnelakan. Tveksamt om de hade lakan alls faktiskt. Lakan är tämligen nytillkommet bland ”vanligt” folk. Allmogen sov under fällar och på madrasser stoppade med halm.

Hon stod alltså där – guiden – och påstod något som aldrig förekommit. Aldrig någonsin i historien – utom möjligen den korta period på nittonhundratalets första hälft när det plötsligt fanns hemmafruar – att folk manglade sina egna linnelakan och bäddade sina egna sängar med nedvikt spets över täcket. Istället var det en sorts människor som bäddade sängarna och en annan sort som sov i dem.

I marxistisk teori kallas det för klasser. Klass är ett olämpligt ord i vår moderna tid. Ja man skulle t o m kunna kalla det ett fult ord. Sånt man inte talar om. Nu för tiden finns det inga klasser. Folk har bara valt att ha det som de har det. Arbetslösa har valt att vara det och föräldrar med låg utbildning och taskiga svenskakunskaper har valt att låta sina barn gå kvar i den lokala skolan där utbildningen inte alls är lika bra som på typ den skola som barnen i typ Danderyd valt att gå på. En del väljer att vara rika och friska och andra väljer att vara sjuka och fattiga och det konstiga är att så många barn i världen väljer att ha det ungefär precis som sina föräldrar.

Naturligtvis skulle det vara gnälligt att påpeka guidens felaktiga påståenden. Det känns alltid lite obehagligt när man kommer dragande med sånt där. Alla vi som lever nu i det rika Sverige känner oss väl mer befryndade med greven på Skokloster och hans gäster än med tjänstefolket. Det tjänstefolk man bara kan ana i att sängarna är bäddade, fönstren tvättade, golvet skurat, grusgångarna krattade, rabatterna rensade, hästarna ryktade, silverbesticken putsade, säden bärgad, mjölet malt, brödet bakat, dasset tömt, pottorna ursköljda. Alla de som sov under fällar och på halmmadrasser. Alla våra förfäder och förmödrar.

Hur stor är prenumerationsavgiften då? Och hur betalar jag den?

Fakturaavgift?

Alltså jag tycker det blir låter lika dyrt som det är nu:::?

Alltså jag hade inte tänkt att byta alls…

Jamen det gör nästan alla numera, alla jag har pratat med hittills tycker det är jättebra, jag tror du skulle bli väldigt nöjd. Om du vill kan jag ringa dig igen i morgon så får du tänka över…

Alltså jag har egentligen Nixat min telefon.

Det är ett stort bekymmer detta - att männen på beslutspositioner i samhället är så bilberoende.
Inte för att köra hem matkassarna från affären. Utan för att skjutsa runt på sin egen kroppshydda.

Finns det något som kan ersätta bilen som potensprotes?

Var finns AA-rörelsen för bilnarkomanerna?

Det är bråttom - det är ett missbruk som hotar världen!

I Sverige var det faktiskt söndagsstängt förr – precis som det fortfarande är i flera länder i Europa.

Hur kommer det sig att affärerna har tillåtits lägga beslag på så stor del av vår lediga tid?

Varför har det inte blivit självklart att beställa hem matvarorna över nätet?

Istället samlar far ihop hela familjen i sin nya bil med praktisk baklucka och så kör han till stormarknaden och släpper lillstumpan i bollhavet och tar en fika med hustrun i det lilla kaféet som så passande byggts in precis vid entrén till den stora affären där allt finns i stora förpackningar och allt är billigare än om det hade köpts i affären som ligger alldeles intill där familjen bor.

För länge länge sedan var det marknadsdagar en gång i månaden typ och folk reste dit för att köpa det de själva inte kunde göra. Och för att träffa folk och få höra skvaller.

Träffar man bekanta på stormarknaden? Jag vet inte för jag går aldrig dit.

Nån som vet?

Men går till affären en gång om dagen händer allt att jag gör ändå. För att jag glömt något eller för att jag kommer på något. Mjölk. Jäst. En tidning…

Fast i min affär träffar jag åtminstone mina grannar. Egentligen är vi ganska många som handlar där. Som inte tar bilen till stormarknaden för att tjäna några kronor på att köpa oxkött från Brasilien istället för från Sverige.

Och det är väl konstigt. Hur det kan vara billigare – som skickats hit så långt bortifrån!!!???

De fossila bränslena är tydligen alltjämt orimligt billiga. För inte sker frakterna med segelfartyg väl… ?

Vräker Du Dig i en konsumtion Du sedan måste ut och spy av? Fyller Du soprummet med fullt fungerande prylar som inte längre ”får plats”. Är soptunnelocket i slutet av varje vecka svårt att få stängt?

Det första steget är sjukdomsinsikt. Det andra är insikten om att det finns en befrielse. Det finns ett annat liv. Det första steget på väg dit är att genomskåda ”Marknaden”. Att köpa prylar är ett tröstbeteende. Om Du avstår skapar Du frihetsgrader för Dig själv. Du bidrar också till att skapa frihetsgrader för andra. Ni kommer att få pengar över och kan i förlängningen arbeta kortare arbetsdagar.

Att sluta köpa skapar ÅNGEST.

Tappa inte tron på Din förmåga. Gör något annat istället för att ta en sväng i affärscentrat. Ta en sväng i parken. Gå en tur i skogen. Leta rätt på den gamla kortleken och lär barnen Skitgubbe eller Casino eller Vändåtta eller något annat av de gamla kortspelen som barnens förfäder roade sig med innan datorn dök upp. Ring en kompis och föreslå en gemensam brödbakarhelg.

Naturligtvis måste Du skaffa Dig lite ”nytt” ibland. Det är inte förbjudet. Frossa då ordentligt - tänk igenom det Du faktiskt behöver och köp KVALITÉ. Njut av äkta vara och inte bara billigt plagiat. Kvalité som håller är en jätteviktig miljöfaktor. Hantverk kan vara en väg att hitta, second-hand en annan (något som hållit en omgång redan måste vara av hyfsad kvalitet).

Märken var förr en slags garant för detta men är numera sorgligt nog främst en garant för Marknadsmanipuleringen.

Du som går med ”rätt” märke synligt riskerar att främst visa att Du är manipulerad, ofri, dresserad, osjälvständig och i värsta fall… rätt korkad.

Kliv ut i det nya året som frigiven. Var beredd på bakslag så skaffa Dig bundsförvanter och tänk ut strategier. Ha en bra bok i beredskap. Samla på spännande recept. Har Du husdjur så motionera dem. Har Du barn så ta dem med till något museum. Skriv ett gammaldags brev till någon. Sy i lossnade knappar, sy ihop sömmar som brustit. Ät en apelsin och planera för vad Du ska göra kommande helger. Vilka platser Du vill besöka och vilka Du tror Du kan få med på promenaderna….

Erövra världen…

- Säger du det… då får jag väl ta och sänka hans lön...

…

Den borgerliga regeringen skär ner i budgeten för den offentliga sektorn. Tillfrågade ministrar förklarar att det inte betyder en nedskärning i verksamheten. Det är istället det arbetande tjänstefolket (dvs alla tjänstemän och tjänstekvinnor på verk, länsstyrelser och kommuner) ska fås att arbeta effektivare.

Parallellen kan dras till överklassdamen som kommer ut i köket och talar om för tjänstefolket att de måste arbeta över på söndagen. För herrskapet ska ha gäster. Eller fabrikörn som meddelar arbetarna att de måste arbeta övertid för att producera tillräckligt till en ny kund. Och att de som vägrar kan räkna med sänkt lön.

Men nu är tjänstefolket också de som röstat fram överklassdamen och fabrikörn till makten. Undrar hur de som röstade borgligt tänkte. Tänkte de att de nog kunde jobba lite effektivare om bara någon sa åt dem eller? De som röstade på moderaterna bör väl ha haft någon slags beredskap – men centerpartister, kristdemokrater och folkpartister!? Är det de som ska vara gästerna på söndagsmiddagen eller???

och tillbringa sen helgen med att storhandla på Lidl eller Netto eller vad de nu heter, köpladorna som ger dig möjlighet att spara en femma eller rent av en tia på att köpa tio tandkrämstuber istället för en. Typ.

Hur kan det vara så att denna sorts trendnisse – eller trendnissa – i ena fallet (med det svindyra jeansmärket) placerar sig själv som häftig. För att sedan vara ”prismedveten” i matvaruladan.

Det måste vara en stor portion undermedvetenhet i detta – för logiskt är det ju inte.

Vill personen hålla nere på sina kostnader så är det ju mycket enklare att köpa kläder som håller mer än en säsong. Det gör inte modekläder – per definition.

Miljömässigt är det viktigt att köpa god kvalitet – så att det håller och inte behöver ersättas så snart. Billigt är sällan det bästa (om det inte är secondhand förstås).

Och billig mat innebär i stort sett alltid…

• Sämre råvaror
• Sämre ersättning till jordbrukarna som arbetat fram råvarorna
• Mer konstgödning, ogräsbekämpning och växtskyddsmedel till växtodlingarna (potatisen, tomaterna, vetet, majsen, bönorna etc)
• Mer miljöproblem
• Mer industrialiserad djuruppfödning och större risk för hormontillskott och läkemedel i uppfödningen.
• Mer miljöproblem
• Sämre hantering av djuren, trånga burar, kortare liv, gräsliga djurtransporter…

Allt detta för att DU ska ha råd att köpa en märkespryl till…

VEM går på nåt sånt?

…

Det kom ju inte direkt som någon nyhet. SMHI hade ju ritat kartor en hel vecka i förväg. Stora moln, breda stormpilar och siffror med minustecken framför. T o m kvällstidningarna skrev om det som skulle bli värre än Gudrun.

Och så blev det snö. Ja alltså det var väl en del av det som SMHI varnat för, men Gudrun hände ju på landet. Nu var det kungliga huvudstaden som blev drabbad. Så hade det ju inte stått. Inte så direkt alltså.

Det började som ett vertikalt snöfall. Och fortsatte som ett vertikalt snöfall.

När det snöar så där på tvären kan man ju undra vart snön slutligen tar vägen. Typ. Framemot kvällen så fick man veta det. Den hade hamnat på marken. Där hade den lagt sig på nyfrusen is och allt blev JÄTTEHALT. Särskilt som att de flesta bilister behållit sommardäcken på sina bilar. Detsamma tydligen för bussarna. Och tunnelbanan som tidigare haft problem med de hala löven framstod nu som det mest pålitliga transportmedlet.

På vägarna samlades bilarna i hopar. Och alla stod med motorn igång. I timmar. Lokalnyheterna hade lokalreportage om tappra resenärer som väntat i timmar på att komma vidare. Och på Centralen blev det till att övernatta.

Så små marginaler har vi alltså. Så lite behövs för att åstadkomma kaos. Fem grader kallt, fem centimeter snö och så lite blåst.